Jag vet att detta skulle bli en mer possitiv blogg om mej.. men jag kan inte alltid vara så possitiv.
Livet suger, kan jag säga allt och inget blir som man vill. Jag vet inte hur länge jag står ut, börjar bli jobbigt att sitta hemma i sin ensamhet, ha panikattacker, inte ha nått jobb, vara talanglös, vara deppig, barnlös, ogift och allt annat. Orkar bara inte, jag vill inte se alla dessa lyckliga människor runt omkring mej. Jag har inte lyckats med speciellt mycket i mitt liv. Jag känner mej ganska så värdiglös till och från, och fattar inte hur jag lyckas stöta bort allt och alla runt mej. Det är lite konstigt alla försvinner iväg från mej och jag har ingen aning om varför. Det enda jag begär av livet är att få vara lycklig! Varför kan jag då inte få vara det?!