Jahapp då är man alltså arbetslös om 14 dar (livet är ju bara underbart!). Vissa får visst allt, medans andra får noll och inget, så mycket rättvisa det finns här i världen. Nog för att jag vet att folk har det värre än mig och jag är tacksam för det jag har, men jag kan ändå inte låta bli att tycka lite smått synd om mig själv. Nu håller jag tummarna på att jag kommer in på utbildningen i vår, eller att jag får ett kanon jobb! Man ska vara possitiv i dessa svåra tider, (hur svårt det än är). Men det kommer kännas ganska konstigt att inte ha något jobb alls, eftersom jag har jobbat (på samma företag) sen jag gick sista året på gymnasiet (ca  3 år). Menmen sånt är livet några smällar får man ta, och nu kan det bara gå uppåt. Eller?