Jag har funderat lite på det här med att vara normal, vem är det egentligen som bestämmer vad som är normalt? Jovisst har väl samhället lite med det att göra, men är det rätt att man ska sträva efter att vara normal? Jag menar jag skulle aldrig kalla mig själv för normal, jag är Malin, jag är den jag är, det finns ingen annan som är precis som jag alltså är jag unik. Alla är unika på sitt lilla sätt så varför vill man då vara normal? skulle det inte vara väldigt tråkigt om alla fungerade på samma sätt, tyckte samma saker, såg lika ut? Det skulle ju vara hur tråkigt som helst.. Men det är ju bara min åsikt, jag tycker att alla skall vara den man är och inte låtsas vara någon man inte är. Man ska inte skämmas för den man är, man ska bjuda på sig själv och visa sitt riktiga jag! Att vara normal är inget att sträva efter. Jag är stolt över att säga att jag inte är normal och kommer aldrig att bli det..

Jag är jag så är det bara...

Jag och min syster har diskuterat det här med att det är så tabu med att säga att man är bäst. Men varför är det, det? Jag menar man borde väl ändå anse att man själv är bäst på att vara sig själv. Jag tycker att alla ska tycka att de själva är bäst och att man skall kunna säga att man är det. Man är den man är och det finns alltid något som man är bäst på, eller? Har jag fel?

Det är många som är skit duktiga på saker och egentligen vet de själva att det är skit duktiga min inte f*n vill de erkänna det! Folk borde ta och uppskatta sig själva lite mer och erkänna att man är duktig om man själv tycker att man är det! Man ska allt vara lite mallig om man är stolt! Jag menar härom dagen så skissade jag en skit arg hare på bilden, och jag vet att den inte är perfect och inte i samma klass som vissa andras teckningar. Men jag är faktiskt stolt över den. Så för att vara mig så var det skit bra! Sen får ju folk tycka vad det vill...

Menmen det vara bara lite tankar från mig så jag avslutar med att säga att jag är bäst!